Länkar här till några utmärkta inlägg i övervakningsdebatten. Författarna har på olika sätt lyckats beskriva ett par av problem med att staten konstant bevakar sin befolkning och tillsammans ger de en klar bild över läget. Läs igenom artiklarna och fundera på om vi har gått framåt eller tillbaka i utvecklingen med de senaste årens ökande övervakning.

Sophia “Dexion” Blomqvist - Att vara trygg i sin vardag:

Han har hängt upp ett block i hallen vid ytterdörren, där jag skriver upp när jag går in och ut och förstås vart jag går. Han krävde också att jag skulle byta mobil, till en sådan där med inbyggd GPS så att han alltid kan se var jag är. Han kontrollerar också vilka jag varit i kontakt med och vad jag gjort på min dator. [...] Jag antar att vill man misstro människor så kan man alltid göra det. Han har alltid velat mig väl och skulle förstås aldrig föreslå någonting sådant här om det inte vore nödvändigt. Det är väl rätt uppenbart va?

Johan Folin – Vem ska vakta väktarna?

Chefsåklagare Per Lind har beslutat att lägga ner en förundersökning om flera chefer på Säkerhetspolisen har begått lagbrott för att de under flera års tid har ignorerat att radera bland annat sms och avlyssnade telefonsamtal. Motiveringen? De misstänkta cheferna “saknade erforderlig kompetens” enligt åklagaren. Det har blivit närmast slentrian att skylla på bristande rutiner och säga att man ska se över sin organisation när oegentligheter upptäcks, men det är oroväckande att den myndighet som ska vara Sveriges främsta beskyddare mot tung kriminalitet bryter mot Rättegångsbalken och intentionerna i vår grundlag.

Magnus Norell, Totalförsvarets forskningsinstitut – Systemet kommer inte fånga några terrorister

Förespråkarna av den nya FRA-lagen säger att den behövs för att skydda Sveriges befolkning mot yttre hot. Men någon sådan hotbild finns inte enligt Magnus Norell. Och även om en hotbild hade funnits kommer lagen inte att fungera, menar Norell.

Övervakning är väl sjysst, eller?