Ursprungligen publicerad på förra bloggen den 14 februari 2009
Trovärdigheten för en socialdemokratisk integritetspolitik är mycket låg, det märks på reaktionerna efter den motion och debattartikel som några socialdemokratiska bloggare och lokalpolitiker skrev i slutet av veckan.
Vi har förmodligen en mycket lång väg att gå innan trovärdigheten upprättats. Begreppet “bodströmsamhälle”, myntat av Oscar Swartz för några år sedan, är djupt rotad i den politiska internetdebatten. Datalagringsdirektiv, buggningslagar, förarbetet till FRA-lagen och välvilligheten till IPRED1 är områden som gjort att vårt parti inte ses som trovärdiga försvarare av demokratiska fri- och rättigheter. Hur kunde det bli så?
För ett parti som i långt över hundra år slagits för demokratin borde grundlagsfästa rättigheter vara ryggmärgsbundna men istället har vi blivit synonyma med falsk trygghet och en villighet att sälja ut friheten för denna falska känsla av trygghet.
Som en sosse mot storebrorsamhället vill jag fortsätta ifrågasätta skygglapparna internt och fortsätta återupprättandet av vår externa trovärdighet.
Vad tycker du?
Erik Laakso, sosse mot storebror.